Kakacūpamasutta |
The Simile of the Saw |
|
Evaṃ me sutaṃ— |
So I have heard. |
|
ekaṃ samayaṃ bhagavā sāvatthiyaṃ viharati jetavane anāthapiṇḍikassa ārāme. |
At one time the Buddha was staying near Sāvatthī in Jeta’s Grove, Anāthapiṇḍika’s monastery. |
|
Tena kho pana samayena āyasmā moḷiyaphagguno bhikkhunīhi saddhiṃ ativelaṃ saṃsaṭṭho viharati. |
Now at that time, Venerable Phagguna of the Top-Knot was mixing too closely together with the nuns. |
|
Evaṃ saṃsaṭṭho āyasmā moḷiyaphagguno bhikkhunīhi saddhiṃ viharati— |
So much so that |
|
sace koci bhikkhu āyasmato moḷiyaphaggunassa sammukhā tāsaṃ bhikkhunīnaṃ avaṇṇaṃ bhāsati, tenāyasmā moḷiyaphagguno kupito anattamano adhikaraṇampi karoti. |
if any monk criticized those nuns in his presence, Phagguna of the Top-Knot got angry and upset, and even instigated disciplinary proceedings. |
|
Sace pana koci bhikkhu tāsaṃ bhikkhunīnaṃ sammukhā āyasmato moḷiyaphaggunassa avaṇṇaṃ bhāsati, tena tā bhikkhuniyo kupitā anattamanā adhikaraṇampi karonti. |
And if any monk criticized Phagguna of the Top-Knot in their presence, those nuns got angry and upset, and even instigated disciplinary proceedings. |
|
Evaṃ saṃsaṭṭho āyasmā moḷiyaphagguno bhikkhunīhi saddhiṃ viharati. |
That’s how much Phagguna of the Top-Knot was mixing too closely together with the nuns. |
|
Atha kho aññataro bhikkhu yena bhagavā tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā bhagavantaṃ abhivādetvā ekamantaṃ nisīdi. Ekamantaṃ nisinno kho so bhikkhu bhagavantaṃ etadavoca: |
Then a monk went up to the Buddha, bowed, sat down to one side, and told him what was going on. |
|
“āyasmā, bhante, moḷiyaphagguno bhikkhunīhi saddhiṃ ativelaṃ saṃsaṭṭho viharati. |
|
|
Evaṃ saṃsaṭṭho, bhante, āyasmā moḷiyaphagguno bhikkhunīhi saddhiṃ viharati— |
|
|
sace koci bhikkhu āyasmato moḷiyaphaggunassa sammukhā tāsaṃ bhikkhunīnaṃ avaṇṇaṃ bhāsati, tenāyasmā moḷiyaphagguno kupito anattamano adhikaraṇampi karoti. |
|
|
Sace pana koci bhikkhu tāsaṃ bhikkhunīnaṃ sammukhā āyasmato moḷiyaphaggunassa avaṇṇaṃ bhāsati, tena tā bhikkhuniyo kupitā anattamanā adhikaraṇampi karonti. |
|
|
Evaṃ saṃsaṭṭho, bhante, āyasmā moḷiyaphagguno bhikkhunīhi saddhiṃ viharatī”ti. |
|
|
Atha kho bhagavā aññataraṃ bhikkhuṃ āmantesi: |
So the Buddha said to a certain monk: |
|
“ehi tvaṃ, bhikkhu, mama vacanena moḷiyaphaggunaṃ bhikkhuṃ āmantehi: |
“Please, monk, in my name tell the monk Phagguna of the Top-Knot that |
|
‘satthā taṃ, āvuso phagguna, āmantetī’”ti. |
the teacher summons him.” |
|
“Evaṃ, bhante”ti kho so bhikkhu bhagavato paṭissutvā yenāyasmā moḷiyaphagguno tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā āyasmantaṃ moḷiyaphaggunaṃ etadavoca: |
“Yes, sir,” that monk replied. He went to Phagguna of the Top-Knot and said to him: |
|
“satthā taṃ, āvuso phagguna, āmantetī”ti. |
“Reverend Phagguna, the teacher summons you.” |
|
“Evamāvuso”ti kho āyasmā moḷiyaphagguno tassa bhikkhuno paṭissutvā yena bhagavā tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā bhagavantaṃ abhivādetvā ekamantaṃ nisīdi. Ekamantaṃ nisinnaṃ kho āyasmantaṃ moḷiyaphaggunaṃ bhagavā etadavoca: |
“Yes, reverend,” Phagguna replied. He went to the Buddha, bowed, and sat down to one side. The Buddha said to him: |
|
“Saccaṃ kira tvaṃ, phagguna, bhikkhunīhi saddhiṃ ativelaṃ saṃsaṭṭho viharasi? |
“Is it really true, Phagguna, that you’ve been mixing overly closely together with the nuns? |
|
Evaṃ saṃsaṭṭho kira tvaṃ, phagguna, bhikkhunīhi saddhiṃ viharasi— |
So much so that |
|
sace koci bhikkhu tuyhaṃ sammukhā tāsaṃ bhikkhunīnaṃ avaṇṇaṃ bhāsati, tena tvaṃ kupito anattamano adhikaraṇampi karosi. |
if any monk criticizes those nuns in your presence, you get angry and upset, and even instigate disciplinary proceedings? |
|
Sace pana koci bhikkhu tāsaṃ bhikkhunīnaṃ sammukhā tuyhaṃ avaṇṇaṃ bhāsati, tena tā bhikkhuniyo kupitā anattamanā adhikaraṇampi karonti. |
And if any monk criticizes you in those nuns’ presence, they get angry and upset, and even instigate disciplinary proceedings? |
|
Evaṃ saṃsaṭṭho kira tvaṃ, phagguna, bhikkhunīhi saddhiṃ viharasī”ti? |
Is that how much you’re mixing overly closely together with the nuns?” |
|
“Evaṃ, bhante”ti. |
“Yes, sir.” |
|
“Nanu tvaṃ, phagguna, kulaputto saddhā agārasmā anagāriyaṃ pabbajito”ti? |
“Phagguna, are you not a member of a good family who has gone forth from the lay life to homelessness?” |
|
“Evaṃ, bhante”ti. |
“Yes, sir.” |
|
“Na kho te etaṃ, phagguna, patirūpaṃ kulaputtassa saddhā agārasmā anagāriyaṃ pabbajitassa, yaṃ tvaṃ bhikkhunīhi saddhiṃ ativelaṃ saṃsaṭṭho vihareyyāsi. |
“As such, it’s not appropriate for you to mix so closely with the nuns. |
|
Idhāhaṃ, bhikkhave, bhikkhū āmantesiṃ— |
Once, I addressed them: |
|
ahaṃ kho, bhikkhave, ekāsanabhojanaṃ bhuñjāmi. |
‘I eat my food in one sitting per day. |
|
Ekāsanabhojanaṃ kho ahaṃ, bhikkhave, bhuñjamāno appābādhatañca sañjānāmi appātaṅkatañca lahuṭṭhānañca balañca phāsuvihārañca. |
Doing so, I find that I’m healthy and well, nimble, strong, and living comfortably. |
|
Etha tumhepi, bhikkhave, ekāsanabhojanaṃ bhuñjatha. |
You too should eat your food in one sitting per day. |
|
Ekāsanabhojanaṃ kho, bhikkhave, tumhepi bhuñjamānā appābādhatañca sañjānissatha appātaṅkatañca lahuṭṭhānañca balañca phāsuvihārañcāti. |
Doing so, you’ll find that you’re healthy and well, nimble, strong, and living comfortably.’ |
|
Seyyathāpi, bhikkhave, subhūmiyaṃ catumahāpathe ājaññaratho yutto assa ṭhito odhastapatodo. |
Suppose a chariot stood harnessed to thoroughbreds at a level crossroads, with a goad ready. |
|
Tamenaṃ dakkho yoggācariyo assadammasārathi abhiruhitvā, vāmena hatthena rasmiyo gahetvā, dakkhiṇena hatthena patodaṃ gahetvā, yenicchakaṃ yadicchakaṃ sāreyyapi paccāsāreyyapi. |
Then an expert horse trainer, a master charioteer, might mount the chariot, taking the reins in his right hand and goad in the left. He’d drive out and back wherever he wishes, whenever he wishes. |
|
Evameva kho, bhikkhave, na me tesu bhikkhūsu anusāsanī karaṇīyā ahosi, |
In the same way, I didn’t have to keep on instructing those monks; |
|
satuppādakaraṇīyameva me, bhikkhave, tesu bhikkhūsu ahosi. |
I just had to prompt their rememberfulness. |
|
Seyyathāpi, bhikkhave, gāmassa vā nigamassa vā avidūre mahantaṃ sālavanaṃ. |
Suppose that not far from a town or village there was a large grove of sal trees |
|
Tañcassa eḷaṇḍehi sañchannaṃ. |
that was choked with castor-oil weeds. |
|
Tassa kocideva puriso uppajjeyya atthakāmo hitakāmo yogakkhemakāmo. |
Then along comes a person who wants to help protect and nurture that grove. |
|
So yā tā sālalaṭṭhiyo kuṭilā ojāpaharaṇiyo tā chetvā bahiddhā nīhareyya, antovanaṃ suvisodhitaṃ visodheyya. |
They’d cut down the crooked sal saplings that were robbing the sap, and throw them out. They’d clean up the interior of the grove, |
|
Yā pana tā sālalaṭṭhiyo ujukā sujātā tā sammā parihareyya. |
and properly care for the straight, well-formed sal saplings. |
|
Evañhetaṃ, bhikkhave, sālavanaṃ aparena samayena vuddhiṃ virūḷhiṃ vepullaṃ āpajjeyya. |
In this way, in due course, that sal grove would grow, increase, and mature. |
|
Evameva kho, bhikkhave, tumhepi akusalaṃ pajahatha, kusalesu dhammesu āyogaṃ karotha. |
In the same way, monks, give up what’s unskillful and devote yourselves to skillful Dharmas. |
|
Evañhi tumhepi imasmiṃ dhammavinaye vuddhiṃ virūḷhiṃ vepullaṃ āpajjissatha. |
In this way you’ll achieve growth, improvement, and maturity in this Dharma and training. |
|
Bhūtapubbaṃ, bhikkhave, imissāyeva sāvatthiyā vedehikā nāma gahapatānī ahosi. |
Once upon a time, monks, right here in Sāvatthī there was a housewife named Vedehikā. |
|
Vedehikāya, bhikkhave, gahapatāniyā evaṃ kalyāṇo kittisaddo abbhuggato: |
She had this good reputation: |
|
‘soratā vedehikā gahapatānī, nivātā vedehikā gahapatānī, upasantā vedehikā gahapatānī’ti. |
‘The housewife Vedehikā is sweet, even-tempered, and calm.’ |
|
Vedehikāya kho pana, bhikkhave, gahapatāniyā kāḷī nāma dāsī ahosi dakkhā analasā susaṃvihitakammantā. |
Now, Vedehikā had a bonded maid named Kāḷī who was skilled, tireless, and well-organized in her work. |
|
Atha kho, bhikkhave, kāḷiyā dāsiyā etadahosi: |
Then Kāḷī thought: |
|
‘mayhaṃ kho ayyāya evaṃ kalyāṇo kittisaddo abbhuggato: |
‘My mistress has a good reputation as being |
|
“soratā vedehikā gahapatānī, nivātā vedehikā gahapatānī, upasantā vedehikā gahapatānī”ti. |
sweet, even-tempered, and calm. |
|
Kiṃ nu kho me ayyā santaṃyeva nu kho ajjhattaṃ kopaṃ na pātukaroti udāhu asantaṃ |
But does she actually have anger in her and just not show it? Or does she have no anger? |
|
udāhu mayhamevete kammantā susaṃvihitā yena me ayyā santaṃyeva ajjhattaṃ kopaṃ na pātukaroti, no asantaṃ? |
Or is it just because my work is well-organized that she doesn’t show anger, even though she still has it inside? |
|
Yannūnāhaṃ ayyaṃ vīmaṃseyyan’ti. |
Why don’t I test my mistress?’ |
|
Atha kho, bhikkhave, kāḷī dāsī divā uṭṭhāsi. |
So Kāḷī got up during the day. |
|
Atha kho, bhikkhave, vedehikā gahapatānī kāḷiṃ dāsiṃ etadavoca: |
Vedehikā said to her: |
|
‘he je kāḷī’ti. |
‘What the hell, Kāḷī!’ |
|
‘Kiṃ, ayye’ti? |
‘What is it, madam?’ |
|
‘Kiṃ, je, divā uṭṭhāsī’ti? |
‘You’re getting up in the day—what’s up with you, girl?’ |
|
‘Na khvayye, kiñcī’ti. |
‘Nothing, madam.’ |
|
‘No vata re kiñci, pāpi dāsi, divā uṭṭhāsī’ti kupitā anattamanā bhākuṭiṃ akāsi. |
‘Nothing’s up, you bad girl, but you get up in the day!’ Angry and upset, she scowled. |
|
Atha kho, bhikkhave, kāḷiyā dāsiyā etadahosi: |
Then Kāḷī thought: |
|
‘santaṃyeva kho me ayyā ajjhattaṃ kopaṃ na pātukaroti, no asantaṃ; |
‘My mistress actually has anger in her and just doesn’t show it; it’s not that she has no anger. |
|
mayhamevete kammantā susaṃvihitā, yena me ayyā santaṃyeva ajjhattaṃ kopaṃ na pātukaroti, no asantaṃ. |
It’s just because my work is well-organized that she doesn’t show anger, even though she still has it inside. |
|
Yannūnāhaṃ bhiyyoso mattāya ayyaṃ vīmaṃseyyan’ti. |
Why don’t I test my mistress further?’ |
|
Atha kho, bhikkhave, kāḷī dāsī divātaraṃyeva uṭṭhāsi. |
So Kāḷī got up later in the day. |
|
Atha kho, bhikkhave, vedehikā gahapatānī kāḷiṃ dāsiṃ etadavoca: |
Vedehikā said to her: |
|
‘he je kāḷī’ti. |
‘What the hell, Kāḷī!’ |
|
‘Kiṃ, ayye’ti? |
‘What is it, madam?’ |
|
‘Kiṃ, je, divātaraṃ uṭṭhāsī’ti? |
‘You’re getting up later in the day—what’s up with you, girl?’ |
|
‘Na khvayye, kiñcī’ti. |
‘Nothing, madam.’ |
|
‘No vata re kiñci, pāpi dāsi, divātaraṃ uṭṭhāsī’ti kupitā anattamanā anattamanavācaṃ nicchāresi. |
‘Nothing’s up, you bad girl, but you get up later in the day!’ Angry and upset, she blurted out angry words. |
|
Atha kho, bhikkhave, kāḷiyā dāsiyā etadahosi: |
Then Kāḷī thought: |
|
‘santaṃyeva kho me ayyā ajjhattaṃ kopaṃ na pātukaroti, no asantaṃ. |
‘My mistress actually has anger in her and just doesn’t show it; it’s not that she has no anger. |
|
Mayhamevete kammantā susaṃvihitā, yena me ayyā santaṃyeva ajjhattaṃ kopaṃ na pātukaroti, no asantaṃ. |
It’s just because my work is well-organized that she doesn’t show anger, even though she still has it inside. |
|
Yannūnāhaṃ bhiyyoso mattāya ayyaṃ vīmaṃseyyan’ti. |
Why don’t I test my mistress further?’ |
|
Atha kho, bhikkhave, kāḷī dāsī divātaraṃyeva uṭṭhāsi. |
So Kāḷī got up even later in the day. |
|
Atha kho, bhikkhave, vedehikā gahapatānī kāḷiṃ dāsiṃ etadavoca: |
Vedehikā said to her: |
|
‘he je kāḷī’ti. |
‘What the hell, Kāḷī!’ |
|
‘Kiṃ, ayye’ti? |
‘What is it, madam?’ |
|
‘Kiṃ, je, divā uṭṭhāsī’ti? |
‘You’re getting up even later in the day—what’s up with you, girl?’ |
|
‘Na khvayye, kiñcī’ti. |
‘Nothing, madam.’ |
|
‘No vata re kiñci, pāpi dāsi, divā uṭṭhāsī’ti kupitā anattamanā aggaḷasūciṃ gahetvā sīse pahāraṃ adāsi, sīsaṃ vobhindi. |
‘Nothing’s up, you bad girl, but you get up even later in the day!’ Angry and upset, she grabbed a rolling-pin and hit Kāḷī on the head, cracking it open. |
|
Atha kho, bhikkhave, kāḷī dāsī bhinnena sīsena lohitena galantena paṭivissakānaṃ ujjhāpesi: |
Then Kāḷī, with blood pouring from her cracked skull, denounced her mistress to the neighbors: |
|
‘passathayye, soratāya kammaṃ; |
‘See, ladies, what the sweet one did! |
|
passathayye, nivātāya kammaṃ, passathayye, upasantāya kammaṃ. |
See what the even-tempered one did! See what the calm one did! |
|
Kathañhi nāma ekadāsikāya divā uṭṭhāsīti kupitā anattamanā aggaḷasūciṃ gahetvā sīse pahāraṃ dassati, sīsaṃ vobhindissatī’ti. |
How on earth can she grab a rolling-pin and hit her only maid on the head, cracking it open, just for getting up late?’ |
|
Yo ca kho, bhikkhave, bhikkhu dhammaṃyeva sakkaronto, dhammaṃ garuṃ karonto, dhammaṃ mānento, dhammaṃ pūjento, dhammaṃ apacāyamāno suvaco hoti, sovacassataṃ āpajjati, tamahaṃ ‘suvaco’ti vadāmi. |
But when a monk is easy to admonish purely because they honor, respect, revere, worship, and venerate the Dharma, then I say that they’re easy to admonish. |
|
Tasmātiha, bhikkhave, ‘dhammaṃyeva sakkarontā, dhammaṃ garuṃ karontā, dhammaṃ mānentā, dhammaṃ pūjentā, dhammaṃ apacāyamānā suvacā bhavissāma, sovacassataṃ āpajjissāmā’ti. |
So, monks, you should train yourselves: ‘We will be easy to admonish purely because we honor, respect, revere, worship, and venerate the Dharma.’ |
|
Evañhi vo, bhikkhave, sikkhitabbaṃ. |
That’s how you should train. |
|
Pañcime, bhikkhave, vacanapathā yehi vo pare vadamānā vadeyyuṃ— |
monks, there are these five ways in which others might criticize you. |
|
kālena vā akālena vā; |
Their speech may be timely or untimely, |
|
bhūtena vā abhūtena vā; |
true or false, |
|
saṇhena vā pharusena vā; |
gentle or harsh, |
|
atthasaṃhitena vā anatthasaṃhitena vā; |
beneficial or harmful, |
|
mettacittā vā dosantarā vā. |
from a heart of friendly-kindness or from secret hate. |
|
Kālena vā, bhikkhave, pare vadamānā vadeyyuṃ akālena vā; |
When others criticize you, they may do so in any of these ways. |
|
bhūtena vā, bhikkhave, pare vadamānā vadeyyuṃ abhūtena vā; |
|
|
saṇhena vā, bhikkhave, pare vadamānā vadeyyuṃ pharusena vā; |
|
|
atthasaṃhitena vā, bhikkhave, pare vadamānā vadeyyuṃ anatthasaṃhitena vā; |
|
|
mettacittā vā, bhikkhave, pare vadamānā vadeyyuṃ dosantarā vā. |
|
|
Seyyathāpi, bhikkhave, puriso āgaccheyya kudālapiṭakaṃ ādāya. |
Suppose a person was to come along carrying a spade and basket |
|
So evaṃ vadeyya: |
and say: |
|
‘ahaṃ imaṃ mahāpathaviṃ apathaviṃ karissāmī’ti. |
‘I shall make this great earth be without earth!’ |
|
So tatra tatra vikhaṇeyya, tatra tatra vikireyya, tatra tatra oṭṭhubheyya, tatra tatra omutteyya: |
And they’d dig all over, scatter all over, spit all over, and urinate all over, saying: |
|
‘apathavī bhavasi, apathavī bhavasī’ti. |
‘Be without earth! Be without earth!’ |
|
Taṃ kiṃ maññatha, bhikkhave, |
What do you think, monks? |
|
api nu so puriso imaṃ mahāpathaviṃ apathaviṃ kareyyā”ti? |
Could that person make this great earth be without earth?” |
|
“No hetaṃ, bhante”. |
“No, sir. |
|
“Taṃ kissa hetu”? |
Why is that? |
|
“Ayañhi, bhante, mahāpathavī gambhīrā appameyyā. |
Because this great earth is deep and limitless. |
|
Sā na sukarā apathavī kātuṃ; |
It’s not easy to make it be without earth. |
|
yāvadeva ca pana so puriso kilamathassa vighātassa bhāgī assā”ti. |
That person will eventually get weary and frustrated.” |
|
“Evameva kho, bhikkhave, pañcime vacanapathā yehi vo pare vadamānā vadeyyuṃ— |
“In the same way, there are these five ways in which others might criticize you. |
|
kālena vā akālena vā; |
Their speech may be timely or untimely, |
|
bhūtena vā abhūtena vā; |
true or false, |
|
saṇhena vā pharusena vā; |
gentle or harsh, |
|
atthasaṃhitena vā anatthasaṃhitena vā; |
beneficial or harmful, |
|
mettacittā vā dosantarā vā. |
from a heart of friendly-kindness or from secret hate. |
|
Kālena vā, bhikkhave, pare vadamānā vadeyyuṃ akālena vā; |
When others criticize you, they may do so in any of these ways. |
|
bhūtena vā, bhikkhave, pare vadamānā vadeyyuṃ abhūtena vā; |
|
|
saṇhena vā, bhikkhave, pare vadamānā vadeyyuṃ pharusena vā; |
|
|
atthasaṃhitena vā, bhikkhave, pare vadamānā vadeyyuṃ anatthasaṃhitena vā; |
|
|
mettacittā vā, bhikkhave, pare vadamānā vadeyyuṃ dosantarā vā. |
|
|
Seyyathāpi, bhikkhave, puriso āgaccheyya lākhaṃ vā haliddiṃ vā nīlaṃ vā mañjiṭṭhaṃ vā ādāya. |
Suppose a person was to come along with dye such as red lac, turmeric, indigo, or rose madder, |
|
So evaṃ vadeyya: |
and say: |
|
‘ahaṃ imasmiṃ ākāse rūpaṃ likhissāmi, rūpapātubhāvaṃ karissāmī’ti. |
‘I shall draw pictures on the sky, making pictures appear there.’ |
|
Taṃ kiṃ maññatha, bhikkhave, |
What do you think, monks? |
|
api nu so puriso imasmiṃ ākāse rūpaṃ likheyya, rūpapātubhāvaṃ kareyyā”ti? |
Could that person draw pictures on the sky?” |
|
“No hetaṃ, bhante”. |
“No, sir. |
|
“Taṃ kissa hetu”? |
Why is that? |
|
“Ayañhi, bhante, ākāso arūpī anidassano. |
Because the sky is formless and invisible. |
|
Tattha na sukaraṃ rūpaṃ likhituṃ, rūpapātubhāvaṃ kātuṃ; |
It’s not easy to draw pictures there. |
|
yāvadeva ca pana so puriso kilamathassa vighātassa bhāgī assā”ti. |
That person will eventually get weary and frustrated.” |
|
Seyyathāpi, bhikkhave, puriso āgaccheyya ādittaṃ tiṇukkaṃ ādāya. |
Suppose a person was to come along carrying a blazing grass torch, |
|
So evaṃ vadeyya: |
and say: |
|
‘ahaṃ imāya ādittāya tiṇukkāya gaṅgaṃ nadiṃ santāpessāmi samparitāpessāmī’ti. |
‘I shall burn and scorch the river Ganges with this blazing grass torch.’ |
|
Taṃ kiṃ maññatha, bhikkhave, |
What do you think, monks? |
|
api nu so puriso ādittāya tiṇukkāya gaṅgaṃ nadiṃ santāpeyya samparitāpeyyā”ti? |
Could that person burn and scorch the river Ganges with a blazing grass torch?” |
|
“No hetaṃ, bhante”. |
“No, sir. |
|
“Taṃ kissa hetu”? |
Why is that? |
|
“Gaṅgā hi, bhante, nadī gambhīrā appameyyā. |
Because the river Ganges is deep and limitless. |
|
Sā na sukarā ādittāya tiṇukkāya santāpetuṃ samparitāpetuṃ; |
It’s not easy to burn and scorch it with a blazing grass torch. |
|
yāvadeva ca pana so puriso kilamathassa vighātassa bhāgī assā”ti. |
That person will eventually get weary and frustrated.” |
|
Seyyathāpi, bhikkhave, biḷārabhastā madditā sumadditā suparimadditā, mudukā tūlinī chinnasassarā chinnabhabbharā. |
Suppose there was a catskin bag that was rubbed, well-rubbed, very well-rubbed, soft, silky, rid of rustling and crackling. |
|
Atha puriso āgaccheyya kaṭṭhaṃ vā kathalaṃ vā ādāya. |
Then a person comes along carrying a stick or a stone, |
|
So evaṃ vadeyya: |
and says: |
|
‘ahaṃ imaṃ biḷārabhastaṃ madditaṃ sumadditaṃ suparimadditaṃ, mudukaṃ tūliniṃ, chinnasassaraṃ chinnabhabbharaṃ kaṭṭhena vā kathalena vā sarasaraṃ karissāmi bharabharaṃ karissāmī’ti. |
‘I shall make this soft catskin bag rustle and crackle with this stick or stone.’ |
|
Taṃ kiṃ maññatha, bhikkhave, |
What do you think, monks? |
|
api nu so puriso amuṃ biḷārabhastaṃ madditaṃ sumadditaṃ suparimadditaṃ, mudukaṃ tūliniṃ, chinnasassaraṃ chinnabhabbharaṃ kaṭṭhena vā kathalena vā sarasaraṃ kareyya, bharabharaṃ kareyyā”ti? |
Could that person make that soft catskin bag rustle and crackle with that stick or stone?” |
|
“No hetaṃ, bhante”. |
“No, sir. |
|
“Taṃ kissa hetu”? |
Why is that? |
|
“Amu hi, bhante, biḷārabhastā madditā sumadditā suparimadditā, mudukā tūlinī, chinnasassarā chinnabhabbharā. |
Because that catskin bag is rubbed, well-rubbed, very well-rubbed, soft, silky, rid of rustling and crackling. |
|
Sā na sukarā kaṭṭhena vā kathalena vā sarasaraṃ kātuṃ bharabharaṃ kātuṃ; |
It’s not easy to make it rustle or crackle with a stick or stone. |
|
yāvadeva ca pana so puriso kilamathassa vighātassa bhāgī assā”ti. |
That person will eventually get weary and frustrated.” |
|
“Evameva kho, bhikkhave, pañcime vacanapathā yehi vo pare vadamānā vadeyyuṃ— |
“In the same way, there are these five ways in which others might criticize you. |
|
kālena vā akālena vā; |
Their speech may be timely or untimely, |
|
bhūtena vā abhūtena vā; |
true or false, |
|
saṇhena vā pharusena vā; |
gentle or harsh, |
|
atthasaṃhitena vā anatthasaṃhitena vā; |
beneficial or harmful, |
|
mettacittā vā dosantarā vā. |
from a heart of friendly-kindness or from secret hate. |
|
Kālena vā, bhikkhave, pare vadamānā vadeyyuṃ akālena vā; |
When others criticize you, they may do so in any of these ways. |
|
bhūtena vā, bhikkhave, pare vadamānā vadeyyuṃ abhūtena vā; |
|
|
saṇhena vā, bhikkhave, pare vadamānā vadeyyuṃ pharusena vā; |
|
|
atthasaṃhitena vā, bhikkhave, pare vadamānā vadeyyuṃ anatthasaṃhitena vā; |
|
|
mettacittā vā, bhikkhave, pare vadamānā vadeyyuṃ dosantarā vā. |
|
|
Imañca tumhe, bhikkhave, kakacūpamaṃ ovādaṃ abhikkhaṇaṃ manasi kareyyātha. |
If you frequently reflect on this advice—the simile of the saw— |
|
Passatha no tumhe, bhikkhave, taṃ vacanapathaṃ, aṇuṃ vā thūlaṃ vā, yaṃ tumhe nādhivāseyyāthā”ti? |
do you see any criticism, large or small, that you could not endure?” |
|
“No hetaṃ, bhante”. |
“No, sir.” |
|
“Tasmātiha, bhikkhave, imaṃ kakacūpamaṃ ovādaṃ abhikkhaṇaṃ manasikarotha. |
“So, monks, you should frequently reflect on this advice, the simile of the saw. |
|
Taṃ vo bhavissati dīgharattaṃ hitāya sukhāyā”ti. |
This will be for your lasting welfare and happiness.” |
|
Idamavoca bhagavā. |
That is what the Buddha said. |
|
Attamanā te bhikkhū bhagavato bhāsitaṃ abhinandunti. |
Satisfied, the monks were happy with what the Buddha said. |
|